Magazin April nr. 4 1990

Om Jim Morrison:

 

HENRIK VENANT

SÅNGARE, MUSIKER, LÅTSKRIVARE

”Det går väl knappast att förneka att man blivit påverkad av Jim Morrison, jag är ju uppväxt med den musiken. Jag var nog en nio år när jag hörde Light My Fire för första gången, sen har jag följt Doors hela tiden. Det är inte texterna som påverkat mej mest, Jim Morrison har ju inte ens skrivit allihop själv, Light My Fire är t ex skriven av Robert Krieger. Och Doors texter är överskattade; som poet tycker jag att Morrison är rätt så medioker...nä, det är hans röst som är så unik och hans scenstil. Jämför med Mick Jagger eller Iggy Pop som bara rusar runt och fläker på scen. Jim Morrison fixade det där så mycket bättre fast han knappast rörde sig alls. Han var oerhört mycket uttrycksfullare. Jag minns en gång då han satt på en barpall hela tiden, han stod inte ens upp. Det var dom små, små förändringarna han använde sej av - stora uttryck med små medel. Det gjorde honom mycket mer spännande än de flesta, det blev magi av det.

Varför han brände ut sej så fort? Jag tror det berodde på att han låste sej vid att vara Den stora poeten. Han var för pretentiös och kunde inte nöja sej med att ha en så otrolig röst. Det är alltid synd när människor vill ägna sej åt annat än det dom är bäst på, för när det gäller Morrisons poetiska insatser påminner dom snarare om en skoluppsats om man jämför med t ex William Blake. Sen hela den där schamanismprylen, det där ockul­ta, det är bara en spegling av tidsandan dom levde under. Det tar jag inte på allvar.

L A Woman är den platta jag gillar bäst, trots att den karakteristiska or­geln är borta."

Henrik Venant och hans grupp

Pojken med grodan i pannan

kommer med en ny LP i höst.

 

tillbaka