Funtime nr. 10 1979

 

HENRIK VENANT

Heartwork Records. Ett litet skivbolag i Lund med hittills fem utgivna singlar. Mannen bakom är Henrik Venant, också sångare och låtskrivare i gruppen TT-Reuter.

 

Heartwork går med förlust.Venant satsar, till skillnad från de stora bolagen, bara på sånt han själv gillar.

 

"En skiva som säljer i 10 000 ex går visserligen med vinst, men den är ändå inte intressant för mig om jag inte tycker den är bra."

 

Singlarna som hittills getts ut har gått precis jämt upp, 500 pressade - 500 sålda. De närmaste planerna är ett par singlar med banden City-Kent och Blödarna och två samlings LP, "Punk är trevligt" och "Jazz är farligt". Titlarna på skivorna ska man enligt Venant inte ta så allvarligt. Det kan ju tyckas konstigt att påstå att punk är trevlig är det det kan man ju undra om det fortfarande är punk. Och jazz, hur är jazz farligt? "Man ska se det från båda hållen, från punkhatarens och från punkälskarens." Påståendena blir faktiskt lika underliga vem det än är av dem som råkar se det. Men det ska man inte grubbla så mycket över. "Det är bara ett skämt, det är inga djupa grejor bakom."

 

Henriks grupp, TT-Reuter kommer också snart ut med en singel på Heartworks etikett och deras LP är just färdigmixad. Det här med att göra en egen LP utan uppbackning av ett stort bolag, är inte så dyrt som somliga kanske tror.

"10 000 för studion + 7-8000 för pressning av 1000 ex med omslag. Sen får man in 17 spänn/ex om man låter SAM distribuera. Det går ihop om än precis." Förutsättningen är förstås att man lyckas sälja allihopa. TT-Reuter sköter reklamen genom att trycka upp 1000 affischer och en massa klistermärken som skickas ut till alla skivaffärer.

 

Varför är det då inte fler grupper som gör en egen LP? Henrik tror det beror mycket på slöhet eller att folk tycker det är häftigare att vara på ett "riktigt" bolag. Men okunnighet är nog också en viktig orsak. Många tror det är billigare på ett storbolag. Faktum är att det är dyrare. Bolagen har ju en massa anställda och byråkrati och sånt som måste betalas.

 

Efter LPn vill TT-Reuter ut och spela i landet. Men som vanligt för ett relativt okänt band är det svårt att få spelningar och att få såpass bra betalt att man inte behöver förlora på det själv.  Nästan alla spelningar som gruppen haft hittills har de ordnat själva. Av Henriks tidigare grupper Larm, Totalkramp, Justine och New Bondage, var det bara New Bondage som lyckades göra "riktiga" konserter. De första banden var inte så speciellt uppskattade.

 

"Mest var det konserter där folk tyckte 'åh nej, kan dom inte lägga av, åh FY FAN vad hemskt.' Så New Bondage gjorde dom första konserterna som blivit uppskattade och det var ju en kick!"

 

Det var på den tiden Dad's i Malmö tog hit utländska band och New Bondage spelade då som förband några gånger.  "Det var verkligen roligt.  "'Då var vi ett riktigt punkband, spelade snabba låtar och det kunde ju inte misslyckas med den publiken. Men vi träffade nästan aldrig de utländska banden, dom var alltid och käkade när förbanden spelade. Vi fick inget betalt heller. Ibland hände det jobbiga saker som t ex när vi spelade innan Ultravox. Dom var så snea att dom tog betalt av ägaren för att mixa vårt ljud. Sen sket dom i det och förstörde det totalt. Men Clash var däremot jättehyggliga. Dom tog sig verkligen tid med att hjälpa oss.  Det tyckte dom var en självklarhet.  'Vi band ska hålla ihop' sa dom.  'Vi måste hjälpa varann, annars kan det ju inte funka i rockvärlden.' Så det är väldigt olika vilka attityder grupper har."

Med New Bondage sjöng Henrik på engelska., vilket han har fått utstå mycket kritik för.  Men även om han nu har skrivit om allt till svenska, håller han fast vid att engelska passade bäst till det som New Bondage gjorde. Att han sen ändrade texterna till svenska var nästan en ren tillfällighet.

"Det var ganska förvirrat. Det var en gång förra julen när jag låg här hemma och var väldigt sjuk som jag fick för mig att jag skulle pröva och översätta några av mina texter. Så gjorde jag det och upptäckte att - WOW, det här är ju fem gånger bättre än dom engelska! Så jag skrev om allihopa. Ungefär samtidigt som detta hände fick vi vår nya gitarrist och bytte då också namn till TT-Reuter. Det var en ny grej helt enkelt. Namnet TT-Reuter tycker jag är ganska lämpligt om man kollar våra texter… och hur vi låter."

"Texterna är ganska depressiva mycket död och sånt... liv och död... och död... Men dom är inte flummiga. Den som säger det har inte läst texterna och tänkt igenom dom, eller så fattar han inte texter överhuvudtaget. "

Döden ja... faktum är att det väldigt ofta handlar om döden när folk i Malmö - Lund området skriver texter. Vad det nu kan bero på. Ett exempel är Dödsskolan. "Det är det extremaste som funnits. Det var Stry Terrarie och jag som hade en tillfällig grupp. Vi bildades för en spelning och sen var det så roligt och det gick så bra så vi hade en konsert till. Sen var det bra med det. Det förmodas bli nånting till samlings-LPn." Ja., varför handlar det nu så mycket om döden här nere?  Om man kollar dom texter som skrivs i t ex Göteborg och Stockholm, förekommer det inte alls lika mycket. Där är det mer aggressiva och klart politiska texter. "Ja... vi är så sorgsna personligheter... nä men det är som vi är, vi skriver som vi är. Döden är en viktig grej, nånting som driver en... man kan lika gärna säga att jag skriver texter om livet, det är samma sak. Jag har skrivit om döden ända sen jag började skriva texter. Då skrev jag tillsammans med en kompis, Martti LeThargie, helt otroliga texter... svårt att beskriva... space död... rymd och död... en total förintelse... död på grund av rymden. Men jag skriver inte bara om döden. En låt handlar om hur fint det är att vara grekisk fiskare. Jag har varit i Grekland och kollat och jag tycker att det verkar enormt. Dom som inte blir förstörda av inflyttade väst-européer, utan fortsätter på sitt gamla traditionsbundna sätt verkar ha det jättehäftigt." För tillfället gör Venant nånting helt annat, jobbar halvtid på mentalsjukhus.

 

TEXT: Anna

 

 

tillbaka