Who’s A Punk: nr. 9 juni 1978

 

NEW BONDAGE

 

Vi har pratat lite med ledaren Venant.

 

New Bondage är en rockgrupp från Lund som kommer att gå långt inom rockmusiken.  Efter en bra singel har även skivbolagen hört av sig eller rättare sagt dom har hört av sig till dom.  Bomp Records i USA beställde direkt 300 ex av singeln och Step Forward Records är intresserade av att skriva kontrakt med gruppen.

 

Gruppen startades i april '74 av Henrik Venant och Peter Strauss och då hade ingen av dom tidigare spelat något instrument.  Deras första konsert ägde rum ett halvt år efter starten och blev en typisk katastrof, som för de flesta andra grupper.

 

- Då lirade vi snabba och primitiva versioner av bl a Velvet, Pink Floyd och Hawkwind låtar. Typisk gräsrotspunk!

 

-De första tre åren avverkade vi ca 20 medlemmar.  I praktiken bestod gruppen bara av mig och Peter.

 

Dom har haft en jävla massa namn.genom åren, bl a Totalkramp och LARM.

 

Nu består dom av Henrik Venant (valon) sång, git, sax, Peter Strauss (illusionist) trummor, Ivar Ivar (taekwon-do kung) bas och Anders Rude (störande element) git och lite sång.  Med den nuvarande besättningen har dom existerat i ca ett halvt år.

 

     Dom spelar mestadels eget material skrivit av Henrik.  Men dom kör även två icke egna låtar

"You gonna miss me" (Roky Erickson) och Velvets "Waitin' for the man".  Alla låtar sjunger dom på engelska och det är något dom blivit blivit starkt kritiserade för från många håll.  Och dom kunde ju gott blanda upp det med lite svenskt material.

 

   -Svenska till ballader, italienska till opera tyska till marscher och engelska till rockmusik, så enkelt är det.  Vill man ändå sjunga på svenska är det helt O.K.

 

   Om dom inte hade sjungit på engelska hade troligen inte Bomp Records eller Step Forward varit intresserade av dom.  Dom vill också försöka slå utomlands och komma at med sin musik.

 

   -Vi vill leva på att spela rockmusik. Blir vi rika och berömda är det helt O.K. Men vi ställer inte upp på några kompromisser för att bli det.

 

     Taskigt att det ska vara så svårt att leva på musik i Sverigen om man inte spelar rutten dansbandsmusik.

 

     Med den senaste uppsättningen har dom haft ca 15 spelningar. Några har inte slutat helt utan problem.  Dom har bl a blivit knivhotade och helt nyligen spelade dom i ett regn av stolar och ölburkar.  Dom fick också byta namn på gruppen efter en spelning i Åhus för något år sen.

 

     - Vi är avskydda av de etablerade, av raggare, de progressiva och en del andra, med det finns ändå många som stöttar oss och gillar oss.

 

     Dom har mestadels spelat på fritidsgårdarg fester och som förband på Dad's åt bl a Clash och Ultravox.  Men det. Är ju för jävligt att dom ska vara avskydda av raggare och liknande bara för att dom sammanförs med punkvågen.

 

     - Vi brukar inte kalla vår musik nånting speciellt, men vill Ni kalla den rocka punk eller new wave är det helt O.K.

 

     - Hur egen man än skulle vara har man alltid influenser från andra band.  Vi har helt naturligt blivit jämförda med dom vi är influerade av, bl a MC 5, Stooges, Richard Hell, Velvet Underground, Talking Heads, Roxy Music m fl.

 

     Texterna är rätt  svåra och dom handlar bl  a om motsättningar mellan unga och vuxna, depressioner, repressioner, väntade reaktioner m m. Men texterna får inte hem så bra tack vare att dom sjunger dom på engelska.

 

     - Punken är en mycket positiv reaktion.  Musiken har åter igen blivit nånting levande.  Synd bara att så mycket av den har slätats ut i kommersialismen.  Det är annars roligt att se hur många från början nyanslöst hamrande grupper utvecklat sig musikaliskt.  En utveckling jag inte gillar är den mot popen typ Nick Lowe.  Det är bara skräp.  Rockabilly intresset är också överflödigt.

 

     Deras första singel har nästan sålts slut nu och dom funderar på att trycka upp fler ex.  Dom kommer troligen att gå in i studion igen inom kort. och spela in en ny singel, "Don't belong"/"Radiopower" Bara det inte tar 9 månader för dom att få ut den singeln.

 

     När vi nu snackade med Venant kom vi helt klart in på rocktidningsmarknaden l Sverige.  Nu finns det ju bara två "stora" rocktidningar Musikens Makt och Larm.

 

     - LARM hade kunnat bli bra om fler än en person hade haft något att säga till om.  Dom skriver hellre om Costello och Lowe som man läser om i vecko- och dagspress och dessutom hör på radio än om nya och spännande grupper.  För att inte tala om den svenska musiken som massmedia normalt nonchalerar.

 

     -Musikens Makt är helt insnöad, nästan så att man baxnar!  Det tog dem ett och ett halvt år för dem att fatta vad de arbetslösa London ungdomarna snackade om.

 

     - De enda tidningar som vågar tycka och bry sig om är stenciltidningarna.  Jag tycker att dom är viktiga och hoppas att dom lever vidare.

 

     Detta handlade alltså lite om en grupp som det kommer att hända grejer med.  Bara dom nu spelar in en ny singel och fortsätter spela suverän rockmusik.

Av Janne Nilsson

 

 

 

tillbaka