SPUNK nr. 2 1978

 

NEW BONDAGE: SHOCKED & DEFEATED / GOT NO JOB

Jaha, så har då New Bondage äntligen (?) kommit ut med sin singel. Den har man ju fått vänta på sen sommaren –77, med hopp om fint bildomslag. Man hoppades förstås att skivan i fråga också skulle vara bra... Den första reaktionen blev just omslaget. En bild som inte avslöjar något om utseendena (Har dom komplex?) och en baksida fylld med kludd. Försöker dom likna dom engelska punkbanden, eller är det deras konstnärliga talanger som ska framhävas? Över till skivan. ?. Ack. ack, ack. Vilken bedrövelse.. Skivinspelningen är mer än OK, och killarna är jäkligt duktiga på sina instrument. Plattans svaga punkt är att sången är kvävd under den kompakta instrument massan. Henrik får knappt en syl i vädret. Men tacka fan för det. Pågen kan INTE sjunga. Hans entoniga sk sång låter mest som en halvkvävd burmakatts försök att få luft. Burmakatter kan inte spela saxofon. Det kan inte Henrik heller. Det låter mest säckpipa om det. Sen domineras förövrigt låtarna av trummisens enahanda pumpande....

Nåväl, vi ska inte bara ösa skit över New Bondage. Killarna är nämligen mycket bättre live än på skiva. Se dom!

 

(Obs!  Ni kan vara glada för att ni inte såg dom på Lorensborgs fritidsgård. Då Inträffade nämligen ett mindre rabalder med ölburk och stolkastning. Löjligt.)