ID nr. 7 1982

 

Underjordiska Lyxorkestern: Prärieromanser (Silence)

Lyxorkestern försöker sig på något helt nytt, nämligen att sälja plattor. Detta missunnas dem inte, men nog finns det väl ett bättre sätt?! Produktionen känns trött, skivan är osammanhängande och tramsigt kort. En stor besvikelse, men kritiken till trots en väldigt bra Lp. Pris: 1.59 kr/min

 

 

 

 

RECENSION nr. 2 1982

 

NYSKAPANDE DOADOA

Artist: Underjordiska Lyxorkestern.

Titel: "Prärieromanser.

Text och musik: Henrik Venant utom "Jag älskar dig", P.Ivarss o Ciné.

Producent: A Lind o Under­jordiska Lyxorkestern.

Skivbolag: Silence.

 

Efter TT-Reuter smyger Henrik Venant vidare med Underjordi­ska Lyxorkestern som en Armani-blazer runt kroppen. Ve­nant är inte lik nån annan. Och det är roligt, för han gör ny och spännande musik som verkligen fungerar.

Jag gillar både Venants röst och hans underliga texter.

Med TT-Reuter sjöng han med nån sorts oberörd stolthet och frimodigt patos som verkligen fängslade och fascinerade. På den här skivan är han betydligt mer lågmäld och tillbakadragen, men det är ingen nackdel. Tvärt­om känns det mycket fräscht med den här nya litet ödmjuka stilen.

För musiken har verkligen inte förlorat något av den trotsigt gla­da allvarsamhet jag förknippar med Reuter. Faktum är att just musiken får en helt annan plats i ljudbilden när Venant inte domi­nerar lika mycket som förr.

Det man förlorar på gungor­na...

Du kanske inte tror att Under­jordiska Lyxorkestern är nåt för en vanlig enkel rockdiggare. Du kanske tror att detta är en kult­skiva för snapphanar, att "Prä­rieromanser" är nåt man köper för att spänna för kompisarna med.

Då har du fel.

Underjordiska Lyxorkestern är ett mycket tätt och slamrigt rockband. Här hittar du det där underbart traditionella. Haa Ha Haaa doandet, de där klassiskt enkla trummorna och ett bitvist magnifikt blås.

Det nya i konstellationen be­står av en avig basist och en elak/vacker/ful gitarr. Och gi­vetvis Venants obeskrivliga tex­ter och oefterhärmliga sång.

Det som gör plattan så bra är just att kombinationen trad. rock'n roll och friska idéer verk­ligen fungerar.

Morgondagens pop-skval, -idag.

Det finns inte så mycket att tillägga. Utom förstås att "Prä­rieromanser" givetvis är ett bra köp, att det enda svaga spåret är en icke-Venantare, att Mikael Westergren på gitarr torde vara en trevlig bekantskap för tagg­trådsfreaks samt att Tyska Då­rar, plattans första spår, BORDE bli Sveriges första riktiga ny­rock-hit.

GO FOR IT!

Johan Rönn

Betyg: 7 R

RRRRRRR

 

 

 

tillbaka